Den beryktade minigolfen

Under söndagen begav sig laget till Tantolunden för att spela minigolf som en team buildingaktivitet. Förhoppningsvis hade detta inte förbigått alltför många. Tyvärr föll det sig så att en av lagmedlemmarna, vår vän Kajsa, var sjuk och inte kunde delta. De närvarande var således övriga tre lagmedlemmar: Hanna, Christine och jag själv, Tove, samt tre trogna fans. Tyvärr fick hela laget se sig besegrat av Christines broder Michael, tillika pr-ansvarig för Witches of OS. Systern var dock hack i häl, men nådde inte ända fram, emedan jag, Hanna och min vän Louise kom ohjälpligt långt efter. Märk väl att en minigolfboll är rund och att vi föredrar is framför betong som underlag! Det blir revansch framöver, var så säkra.

Don't try this at home!

Eller förresten, testa inte det här i närmsta curlinghall heller...

Ispreparationer och slajdträning

Säsongen är mer eller mindre över - nybörjarkursen och juniorträningarna avslutades som bekant för två veckor sedan - men vi i laget kände att lite extra träning kunde vara på sin plats. Därför begav vi oss till hallen i torsdags för 2,5 timmes träning. Eftersom klockan var lite efter tolv, det var torsdag, och det är off-season var alla banorna tomma och isen inte i perfekt skick. Som tur var fanns hallintendenten Anders Hörberg på plats! Han gav oss en lektion i isskötselns ädla konst och numera kan vi både pebbla och nippla (jo, det heter dessvärre så...) isen, en färdighet man som curlingspelare bör behärska. Stort tack till Anders för all hjälp och positiva kommentarer!

Själva träningen måste jag säga gick riktigt bra för samtliga spelare! Vi kände allihopa (kanske mest jag...) att slajderna lämnar en hel del övrigt att önska, så vi inledde med att öva på det. Till min stora lättnad kände jag redan efter ett par försök att jag började hitta balansen och vågade sträcka ut högerbenet, vilket tidigare varit det stora problemet. Nu finns det naturligtvis fortfarande otroligt mycket att förbättra, men det var åtminstone ett stort steg framåt att faktiskt kunna glida en bit över hoglinjen!

Vi hann även med att spela ett antal omgångar två mot två, och det har helt klart skett en förbättring vad gäller både farter och riktningar. I vissa omgångar var boet riktigt fullt (vilket förvisso kanske tyder på några missade take-outs...) och vi såg ett antal riktigt lyckade dragningar. Som jag har sagt tidigare, jag tror helt klart att vi har potential!

Efter träningen hade vi ett lagmöte där en mängd frågor diskuterades. En del av dem var av intern natur, så de behåller vi inom laget, men vi kan åtminstone meddela att det troligen blir spel i division 4 till hösten. Vi har ingen aning om hur hög nivå det är där, vi är medvetna om att det kan bli så att vi får storstryk i varenda match, men vi ser det som bra erfarenhet! Dessutom är vi ju tävlingsmänniskor allihopa... :)

Till sist - som vi meddelat tidigare är det minigolf, förutsatt att vädret tillåter, i Tantolunden 25 april klockan 13.00. Alla är välkomna att träffa laget och spela med oss! Skrik till om ni vill ha inbjudan på facebook.

Syns man inte finns man inte

Under min gymnasietid (jag gick samhällsvetenskaplig/ekonomisk linje) återkom ständigt uttrycket "syns man inte finns man inte". Inom marknadsföringen finns det helt enkelt ingen mer använd eller uttjatad klyscha. Grejen med klyschor är dock att de allt som oftast innehåller en hel del sanning. Ni kanske anar vart jag är påväg, och japp, efter ungefär en månad som curlingspelare tänkte jag ta mig friheten att gnälla lite på hur curlingförbundet med flera marknadsför sin sport!

I Kanada, där curlingen är som störst, bor ungefär 34 miljoner människor. 1,2 miljoner är aktiva curlingutövare. Smaka på det. 1,2 miljoner. Det innebär att ungefär 3,5% av befolkningen håller på med curling. Om vi hade samma snitt i Sverige skulle vi ha sisådär drygt 300 000 utövare. Man kan väl lugnt säga att vi inte riktigt är i närheten. Sisådär 4000. Visst, man kan kanske inte mäta sig med de allra bästa - fotboll kommer aldrig få samma status i Sverige som det har i Brasilien och Italien - men det är ändå en enorm skillnad.

Och då har man ändå fått inte bara ett utan två guldlägen (haha!) genom de två raka OS-gulden, en framgång som många andra sporter bara kan drömma om. Skulle jag sitta som marknadsansvarig på curlingförbundet kan jag lugnt säga att jag skulle hoppa högt av glädje och verkligen ta chansen att köra på. Tyvärr verkar curlingförbundet helt sakna marknadsavdelning... Exempelvis är det just nu påsklov för Storstockholms alla ungdomar (kanske i resten av landet också, jag ber om ursäkt för att jag inte är helt uppdaterad i frågan), ett gyllene tillfälle att marknadsföra sporten! Öppna upp curlinghallarna för alla lediga ungdomar, och ännu viktigare, förklara varför curling är en perfekt vinteridrott! Det finns ju massor av fördelar att trycka på - relativt billigt, lätt att komma igång med, och en ganska unik kombination av individuell sport kontra lagsport. Bjud in skolor att testa på som en del av idrottsundervisningen och passa på att berätta om sporten och hur man går tillväga om man vill börja spela. Det kanske görs redan idag, men inte verkar det isåfall göras speciellt bra...

Jag har full förståelse för att det är jobbigt för de enskilda klubbarna att marknadsföra sig - det bygger ju på ideellt arbete och jag har enorm respekt för alla som engagerar sig i klubbarna på sin fritid. Hela vårt lag har fått ett jättefint bemötande av flertalet ledare och aktiva i Sundbyberg, så den här lilla kritiken riktar sig alltså i första hand inte mot klubbarna (även om förbättringar alltid kan göras på alla plan) utan mot hur svensk curling sköts i stort. Nåväl, allt har sin tid, och ni kan lita på att vi i vårt lag kommer göra allt för att bidra till ett ökat intresse för curlingen i Sverige! Även om det kanske tar ett antal år...

Nu bär det strax av till gymmet - det är aldrig för tidigt att börja med försäsongsträningen!

Oh victory, what glory...

[Tove] Ännu en seger läggs till handlingarna för Häxorna av OS. Efter att ha sett vår extremt sportsliga anda under matchen, särskilt min egen (detta är alltså grov sarkasm) undrar jag om vi i stället borde heta Bitches of OS? Jag jublar varje gång motståndarna missar, och var inte den enda som garvade högt när deras shot maker drattade på ändan mitt i sliden. Nå, tilläggas bör att vi bad om ursäkt när fulheter slapp ur oss (alltså slapp ur mig, egentligen). inte kan vi rå för att vi är vana vid lite råare sporter som hockey och engelsk fotboll..? "Kill the ref" och liknande. Nå vi ursäktade oss, och fokuserade på spelet. Det var motståndarna och inte vi som försvann utan att tacka för god match. Jag misstänker att det kan ha spelat in att vi slog dem med 5-1, trots att de var betydligt mer erfarna än vi! Den största anledningen till vår seger tror jag var den fantastika lagmoralen - medan tioåringarna klagade på varandra efter varje sten höll vi positiv attityd trots att vi exempelvis i en omgång drog igenom fem av åtta stenar och la två för korta... Sju stenar som alltså inte ens kom med i spel. Vi har sett bättre omgångar.

Som sagt vann vi dock med fem ett och grämer oss därför inte nämnvärt över denna fadäs. Bland matchens höjdpunkter återfanns i stället en perfekt dragning rakt in på knappen av Hanna, en dragning runt en gard och in i utomordentligt läge i boet av Christine, perfekt precision i två sistastenar av Kajsa, samt en take out singerad mig själv. Även isgivningarna börjar sitta nu, men att avläsa huruvida det behövs sop eller inte behöver vi alla fortfarande öva på. "Ja! Nej! Ja!" känns inte helt stabilt. Nåväl, vi övar vidare.

Märk dock att säsongen snart är över, ack, ve, arma öde (ett armt öde..?)! Måndag är sista gången vi är välkomna på SCKs juniorträning förrän i höst. Och eftersom jag, ve mig, inte kan då, har jag släppt min sista sten! Under tiden blir det sommar och sol och minigolf och barmarksträning. Grundkonditionen måste bli betydligt bättre till i höst, styrkan likaså, precisionen, koordinationen, allt kan övas på utom kanske just slidande på is och stensläppande. Vilket ju är hela curlingen... Mamma blir säkert glad om jag vill öva på att sopa annars. Hur som helst ser ni mig inte igen på is förrän i höst (resten av laget kommer träna på måndag dock!) men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Vi kan även passa på att inbjuda till minigolf och autografskrivning med laget den 25 april i Tanto 13.00. Bara att dyka upp och hälsa på oss! Ta med penna och autografblock! Väl mött.

Lagets första seger!

Nåväl, nu kan man ju förvisso hävda att lite matchspel på tre omgångar under en träning knappast kvalificerar sig som en riktig seger, men vi är glada ändå! Under måndagens träning mötte vi fyra andra nyblivna curlare, med fint resultat! Eftersom curling är en gentlemannasport beskriver vi segern på så sätt att vi spelade okej i första och plockade en etta med sistasten, lyckades sno en etta i andra omgången, och avslutade med några riktigt fina stenar i sista omgången, där vi stal tre poäng och rodde hem en seger med totalt 5-0. Ska man däremot beskriva matchen i kvällstidningstermer var det såklart en total mangling av motståndet och drömcurling - men såna beskrivningar hör som sagt hemma i pressen.

Sanningen ligger som alltid någonstans mitt emellan! De två första omgångarna var väl lite sisådär från båda lagen, där vi ändå lyckades vara minst dåliga. I sista omgången spelade vi dock stundtals riktigt, riktigt bra för att bara vara inne på tredje veckan som curlingspelare. Givetvis var det några stenar som drogs igenom boet eller inte riktigt blev som vi hade tänkt oss, men faktum är att samtliga fyra spelare la åtminstone en sten var riktigt bra! En poängsten var för de tre första spelarna och sen satte Kajsa spiken i kistan genom en helt perfekt gard, som tro det eller ej, la sig precis där vi ville ha den! Hopplöst läge för våra tappert kämpande motståndare.

Nu ska man givetvis inte dra för stora växlar av det här, utan viss ödmjukhet bör behållas! Den här framgången var dock en riktig energikick för hela laget. Personligen svävade jag runt på små moln resten av dagen och är grymt taggad inför morgondagens träningen. Rapport kommer efter den!

Första skadan ett faktum

Om min hjärna älskar att spela curling så kan jag bittert meddela att mina knän gör raka motsatsen. Under måndagens träning känd jag hur det drog till i utsidan av högerknät, men eftersom jag ju inte direkt är någon portugisisk fotbollsspelare som gråter så fort någon nuddar mig körde jag såklart vidare. Hade hoppats på att smärtan skulle försvinna men tyvärr blev det bara värre under kvällens träning. Nu är detta såklart inget som kommer stoppa mig från att träna vidare de gånger som återstår av säsongen - rehabilitera sig gör man under sommaren - men det är helt klart irriterande att det gör ont varje gång jag ska slajda!

Så till alla er som trodde att curling var omöjligt att skada sig i...jag har lyckats!