Oh victory, what glory...

[Tove] Ännu en seger läggs till handlingarna för Häxorna av OS. Efter att ha sett vår extremt sportsliga anda under matchen, särskilt min egen (detta är alltså grov sarkasm) undrar jag om vi i stället borde heta Bitches of OS? Jag jublar varje gång motståndarna missar, och var inte den enda som garvade högt när deras shot maker drattade på ändan mitt i sliden. Nå, tilläggas bör att vi bad om ursäkt när fulheter slapp ur oss (alltså slapp ur mig, egentligen). inte kan vi rå för att vi är vana vid lite råare sporter som hockey och engelsk fotboll..? "Kill the ref" och liknande. Nå vi ursäktade oss, och fokuserade på spelet. Det var motståndarna och inte vi som försvann utan att tacka för god match. Jag misstänker att det kan ha spelat in att vi slog dem med 5-1, trots att de var betydligt mer erfarna än vi! Den största anledningen till vår seger tror jag var den fantastika lagmoralen - medan tioåringarna klagade på varandra efter varje sten höll vi positiv attityd trots att vi exempelvis i en omgång drog igenom fem av åtta stenar och la två för korta... Sju stenar som alltså inte ens kom med i spel. Vi har sett bättre omgångar.

Som sagt vann vi dock med fem ett och grämer oss därför inte nämnvärt över denna fadäs. Bland matchens höjdpunkter återfanns i stället en perfekt dragning rakt in på knappen av Hanna, en dragning runt en gard och in i utomordentligt läge i boet av Christine, perfekt precision i två sistastenar av Kajsa, samt en take out singerad mig själv. Även isgivningarna börjar sitta nu, men att avläsa huruvida det behövs sop eller inte behöver vi alla fortfarande öva på. "Ja! Nej! Ja!" känns inte helt stabilt. Nåväl, vi övar vidare.

Märk dock att säsongen snart är över, ack, ve, arma öde (ett armt öde..?)! Måndag är sista gången vi är välkomna på SCKs juniorträning förrän i höst. Och eftersom jag, ve mig, inte kan då, har jag släppt min sista sten! Under tiden blir det sommar och sol och minigolf och barmarksträning. Grundkonditionen måste bli betydligt bättre till i höst, styrkan likaså, precisionen, koordinationen, allt kan övas på utom kanske just slidande på is och stensläppande. Vilket ju är hela curlingen... Mamma blir säkert glad om jag vill öva på att sopa annars. Hur som helst ser ni mig inte igen på is förrän i höst (resten av laget kommer träna på måndag dock!) men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Vi kan även passa på att inbjuda till minigolf och autografskrivning med laget den 25 april i Tanto 13.00. Bara att dyka upp och hälsa på oss! Ta med penna och autografblock! Väl mött.