Oh victory, what glory...

[Tove] Ännu en seger läggs till handlingarna för Häxorna av OS. Efter att ha sett vår extremt sportsliga anda under matchen, särskilt min egen (detta är alltså grov sarkasm) undrar jag om vi i stället borde heta Bitches of OS? Jag jublar varje gång motståndarna missar, och var inte den enda som garvade högt när deras shot maker drattade på ändan mitt i sliden. Nå, tilläggas bör att vi bad om ursäkt när fulheter slapp ur oss (alltså slapp ur mig, egentligen). inte kan vi rå för att vi är vana vid lite råare sporter som hockey och engelsk fotboll..? "Kill the ref" och liknande. Nå vi ursäktade oss, och fokuserade på spelet. Det var motståndarna och inte vi som försvann utan att tacka för god match. Jag misstänker att det kan ha spelat in att vi slog dem med 5-1, trots att de var betydligt mer erfarna än vi! Den största anledningen till vår seger tror jag var den fantastika lagmoralen - medan tioåringarna klagade på varandra efter varje sten höll vi positiv attityd trots att vi exempelvis i en omgång drog igenom fem av åtta stenar och la två för korta... Sju stenar som alltså inte ens kom med i spel. Vi har sett bättre omgångar.

Som sagt vann vi dock med fem ett och grämer oss därför inte nämnvärt över denna fadäs. Bland matchens höjdpunkter återfanns i stället en perfekt dragning rakt in på knappen av Hanna, en dragning runt en gard och in i utomordentligt läge i boet av Christine, perfekt precision i två sistastenar av Kajsa, samt en take out singerad mig själv. Även isgivningarna börjar sitta nu, men att avläsa huruvida det behövs sop eller inte behöver vi alla fortfarande öva på. "Ja! Nej! Ja!" känns inte helt stabilt. Nåväl, vi övar vidare.

Märk dock att säsongen snart är över, ack, ve, arma öde (ett armt öde..?)! Måndag är sista gången vi är välkomna på SCKs juniorträning förrän i höst. Och eftersom jag, ve mig, inte kan då, har jag släppt min sista sten! Under tiden blir det sommar och sol och minigolf och barmarksträning. Grundkonditionen måste bli betydligt bättre till i höst, styrkan likaså, precisionen, koordinationen, allt kan övas på utom kanske just slidande på is och stensläppande. Vilket ju är hela curlingen... Mamma blir säkert glad om jag vill öva på att sopa annars. Hur som helst ser ni mig inte igen på is förrän i höst (resten av laget kommer träna på måndag dock!) men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Vi kan även passa på att inbjuda till minigolf och autografskrivning med laget den 25 april i Tanto 13.00. Bara att dyka upp och hälsa på oss! Ta med penna och autografblock! Väl mött.

Lagets första seger!

Nåväl, nu kan man ju förvisso hävda att lite matchspel på tre omgångar under en träning knappast kvalificerar sig som en riktig seger, men vi är glada ändå! Under måndagens träning mötte vi fyra andra nyblivna curlare, med fint resultat! Eftersom curling är en gentlemannasport beskriver vi segern på så sätt att vi spelade okej i första och plockade en etta med sistasten, lyckades sno en etta i andra omgången, och avslutade med några riktigt fina stenar i sista omgången, där vi stal tre poäng och rodde hem en seger med totalt 5-0. Ska man däremot beskriva matchen i kvällstidningstermer var det såklart en total mangling av motståndet och drömcurling - men såna beskrivningar hör som sagt hemma i pressen.

Sanningen ligger som alltid någonstans mitt emellan! De två första omgångarna var väl lite sisådär från båda lagen, där vi ändå lyckades vara minst dåliga. I sista omgången spelade vi dock stundtals riktigt, riktigt bra för att bara vara inne på tredje veckan som curlingspelare. Givetvis var det några stenar som drogs igenom boet eller inte riktigt blev som vi hade tänkt oss, men faktum är att samtliga fyra spelare la åtminstone en sten var riktigt bra! En poängsten var för de tre första spelarna och sen satte Kajsa spiken i kistan genom en helt perfekt gard, som tro det eller ej, la sig precis där vi ville ha den! Hopplöst läge för våra tappert kämpande motståndare.

Nu ska man givetvis inte dra för stora växlar av det här, utan viss ödmjukhet bör behållas! Den här framgången var dock en riktig energikick för hela laget. Personligen svävade jag runt på små moln resten av dagen och är grymt taggad inför morgondagens träningen. Rapport kommer efter den!

Första skadan ett faktum

Om min hjärna älskar att spela curling så kan jag bittert meddela att mina knän gör raka motsatsen. Under måndagens träning känd jag hur det drog till i utsidan av högerknät, men eftersom jag ju inte direkt är någon portugisisk fotbollsspelare som gråter så fort någon nuddar mig körde jag såklart vidare. Hade hoppats på att smärtan skulle försvinna men tyvärr blev det bara värre under kvällens träning. Nu är detta såklart inget som kommer stoppa mig från att träna vidare de gånger som återstår av säsongen - rehabilitera sig gör man under sommaren - men det är helt klart irriterande att det gör ont varje gång jag ska slajda!

Så till alla er som trodde att curling var omöjligt att skada sig i...jag har lyckats!

Åååååh....sopa!!!

Ska man bli ett seriöst curlinglag är det naturligtvis viktigt att de usla curlingskämten haglar redan från första stenen, och jag kan absolut bjuda er på det faktum att när det kom till att sopa, så var jag en riktig sopa!

Efter att mina lagkamrater Tove och Kajsa hade kört ett träningspass med Sundbybergs juniorer var det dags för mig att ta mig an nybörjarkursen. Tillsammans med sisådär 40 andra entusiaster som säkerligen blivit inspirerade av lag Norbergs framfart i Kanada äntrade jag isen, tog ett par försiktiga skär (eller ja, vad man nu ska kalla det)..och tadaa...fann mig själv sittande på isen. Jag lät dock inte detta slå ner mitt humör - ju krokigare vägen är, desto skönare att nå målet, som ni vet - utan kämpade på. På plussidan kan nämnas några fina garder och takeouts...på minuskontot att det inte riktigt var garder som var tanken. Har en del att öva på vad gäller dragningarna, kan jag ju lugnt påstå.

Det känns i alla fall helt underbart att vara igång! Vägen till OS är naturligtvis lång, men jag hoppas att det är samma sak som när man springer - det är de första 500 metrarna som är jobbigast (eller ja, första 5 kilometrarna, om man nu har bra kondition och faktiskt springer mer än 3 km...). Förhoppningsvis blir det träning på onsdag med juniorerna för majoriteten av laget. Stay tuned!

Det första soptaget...

[Tove] I skrivande stund beräknas tre fjärdedelar av laget ha gått på is! Personligen har jag bara sett två av medlemmara, mig själv och Kajsa, men Christine tog över där vi slutade så att säga. Mitt första egna intryck av sporten curling är enbart positivt! Ledarna och coacherna i Sundbyberg var oerhört tillmötesgående och trevliga, blev inte irriterade alls för att vi störde deras ordinarie juniorträning med vår totala ovana. Vi fick helt enkelt börja från början, först bara med att se om vi kunde röra oss på isen trots glidsula, och sedan se om vi kunde skjuta ifrån från hack (för visst kallas det hack?). Tränaren Mats Wranå hjälpte oss med allt detta och när vi mästrade det något sånär, i alla fall hjälpligt, fick vi börja prova att släppa stenarna. Allt det här var väldigt svårt och jag kände verkligen hur min respekt för elitutövare ökade marginellt (Lag Anette i synnerhet kanske). Man tror att de där stenarna är gjorda för att glida på isen och bara är att peta på, men enligt Mats väger de 19,96 kg (som mest), och det kändes också, de var tunga och svåra att få ordentlig fart på. Man var tvungen att ta i ordentligt för att nå fram till tee om vi säger så! Dock gick det bättre och bättre och Kajsa gjorde några riktigt bra stenar, jag tror absolut vi har en blivande shotmaker där! Hur som helst gick allt verkligen steg för steg och det kändes bra och roligt, så med största sannolikhet återvänder vi redan nu på onsdag för Witches of OS' andra träning! I bästa fall med fler lagmedlemmar på isen samtidigt.

Det vi var på var juniorträningen, eftersom den nybörjarkurs vi anmält oss till blev fulltecknad, och bara Christine kom med där av oss. Förmodligen var denna omständighet en klar fördel; vad vi förstår kostar det inget att delta vid juniorträningarna, och det var inte lika många där vilket resulterade i fler spelade stenar/person samt mer coaching. Vi inväntar med spänning Christines omdöme om nybörjarkursen, som bestod av femtio personer i alla möjliga åldar (de flesta såg dock ut att vara öven 30, och kanske inte är lika stora framtidslöften som vi!). En annan notering var att man fick använda muskler man inte visste att man hade, och knappt heller har, till exempel lyckades jag bli trött i framsidan av låret av att skjuta ifrån, för jo, man var tvungen att ta i. Jag kan heller inte undanhålla er informationen om att jag gjorde många vådliga vurpor, bland annat en riktigt klassisk som slutade i att mian ben pekade rakt upp mot taket, och en annan när jag snubblade på sopen...

Surrealism var bara förnamnet för vad jag upplevde denna eftermiddag och kväll. Plötsligt befinner jag mig i en curlinghall i Sundbyberg, knappast något jag skulle gissat på för några månader sen. Vi blev som sagt oerhört välkomnade men det blev ändå lätt abrupt, jag hade kanske trott att vi skulle få se på första gången, men det var direkt på med curlingskorna (varav den ena med glidsula), ta en kvast från väggen och köra igång. På något sätt kändes det som en bra grej i livet, rätt typ av sak att göra. Inte tänka så mycket utan bara köra på, kasta sig in i något okänt, utmana sig själv och göra något man aldrig gjort förut. Det är klart att vi var värdelösa, och gjorde bort oss, och de andra som var där var mellan åtta och tolv och oerhört mycket bättre, och de kollade snett på mig när jag ramlade och där jag sopade febrilt och utan stil i min blå hockeyhjälm, men det är så det ska vara. Min övertygelse är att det är oerhört nyttigt att våga skämma ut sig, och vågar man det, skämmer man ju egentligen inte ut sig. Likaså är det bra att göra något man inte har kontroll över och inte är bra på, att sätta sig själv i ovana situationer. Det är lätt att man fastnar i ett mönster och spelar sin roll, man gör det förvisso bra, men det är sådant som juniorcurlingträning en måndagskväll i sundbyberg, så långt bortom allt välbekant, som utvecklar en som människa.
Nå, ni lär se mer av oss i framtiden! Väl mött.

Välkomna - bloggens första sten är släppt!

Varmt välkomna till curlinglaget Witches of OS officiella blogg!

Witches of OS är ett nystartat curlinglag med viljan att säkra återväxten på damsidan i svensk curling, där det självklara målet är OS-guld 2018. Laget består av fyra tjejer i åldrarna 17-21 år som samtliga bor i Stockholmsområdet. Inspirationen har vi naturligtvis fått från de numera tvåfaldiga olympiska mästarna, lag Anette Norberg!

Här på bloggen kommer ni att kunna följa vår framfart i de svenska, och om några år förhoppningsvis även internationella, curlinghallarna. Anekdoter, bilder, matchrapporter, citat - vi utlovar en salig blandning och garanterar att inga fans kommer känna att de lider brist på kunskap om Witches of OS! Ni är alla naturligtvis varmt välkomna att komma med frågor, synpunkter, tips, förslag och så vidare - vi lovar att besvara allt så fort vi bara kan! Missa heller inte att bli fan av oss på Facebook, där ni dessutom kan kika i våra album, läsa statusuppdateringar och diskutera med andra fans!

Det som hänt hittills i laget är att de ordinarie spelarna är utsedda - Tove, Christine, Li och Kajsa - och naturligtvis kommer ni inom de närmsta dagarna, exklusivt här i bloggen, få en presentation av samtliga fyra. Laget har dessutom fört diskussioner om vilka färger som ska representera oss, och då vi nu har enats om marinblått och vitt kommer en logga att presenteras inom en snar framtid.

Och så det viktigaste av allt, det vi förstår att alla är intresserade av att veta; när går ni på is? Vi är glada att kunna säga att det sker redan nu på måndag, 8 mars, klockan 19.00! Vi är samtliga otroligt peppade och tror att det här är början på något stort!

Återigen, varmt välkomna, och hoppas att ni kommer följa med oss på den här långa men förhoppningsvis ofattbart roliga resan!

/Christine